Kroatien - Sista dagen och sammanfattning

Samarbete med More Sailing.

Sista dagen vi seglade var vi inte bara i den kristallklara
Blå Lagunen som ni kunde läsa om i förra inlägget utan
vi ankrade också i en 'jagmåstenypamigiarmenturkos' vik
vid Stari trogir, Sevid, på fastlandet.

Här bestod havsbottnen av sand och därmed hade vattnet
inte riktigt samma kristallklara sikt som i Blå Lagunen
men känslan av att bada mitt i detta turkosa var oslagbar.

På bild nedan, skeppare Gustav, värdinna Malin och skeppare Isak!
Alla tre, fantastiska personer, var och en på sitt sätt. Unga men med
 ett imponerande sätt att hantera människor och ta hand om säkerheten
ombord. Ett flertal av oss hade aldrig hade seglat tidigare och var
därmed inte alls var vana vid att vara ombord på en båt.
Ni är bäst!

 

Först försökte vi ankra alldeles intill Pixel, den More-båt som
gick i stort sett samma rutt som vår Lady Nor under veckan.
Men vi kom för nära en stor motorbåt och fick lägga oss lite 
längre ut istället.


Vattnet ser nästan osannolikt turkost ut!
Bilden ovan och de två nedan med utsikt mot Pixel.



Anna hade med sig en badsvan i resväskan och här är det
Sara som provar svanen i det varma sköna vattnet.


 Sara och de andra tjejerna var också hejare på att dyka.
Något jag skulle vilja lära mig men vågar man inte ha
huvudet under vattnet så blir det inte lätt ;-)


Bättre än den bästa pool. Runt 25 grader varmt,
klart, rent och härligt salt.


Visst tror man att det är en pool Sara kliver upp ur när
hon tar stegen upp till båtens badbrygga igen! :-)


Även i denna vik fick jag åka upp i masten för att ta
några översiktsbilder. Det andra gänget på Pixel var också
uppe i masten och nedan ser ni någon av dem som en
liten prick högt där uppe.






Flera av de andra var också uppe i masten och fotograferade.
Här är Julia som modigt nog vågade sig en bit upp trots att hon var rädd.


Här tittar Isak och Alfhild upp och ser hur det går för Klara
som vågade sig upp i masten trots opererat knä.
 

Här är Klara nöjd och glad på väg ner efter en stund högt upp i masten.


Någon på Pixel vågade sig allra högst upp i toppen.


Plötsligt brummar det till på nära håll.


Från vårt håll såg det ut som att det lilla flygplanet skulle
köra rakt in i Pixels mast.


Så gick en helt fantastisk vecka mot sitt slut och det blev ett
gruppfoto där vi alla var med när vi kom tillbaka till More Sailings
hemmahamn Marina Kremik efter en veckas rundsegling.

Bakre raden från vänster; Jag, Halvar, Alfhild, Klara, Anna, Gustav, Sara, Julia.
Främre raden från vänster; Jessica, Isak, Frederick, Christoffer, Malin.


Efter dusch och klädbyte gav vi oss av till Primošten för en sista gemensam
middag i solnedgången. Fy sjutton vad jag kommer att sakna er alla!


Innan vi åkte var jag väldigt skeptisk till att denna typ av resa
var något för mig. Lite blyg, utan sjövana, med vilt främmande
människor på en segelbåt...i en hel vecka. Jag var milt sagt tveksam.

Anna jublade och trivdes som fisken i vatten från första
sekund ombord. För mig tog det lite längre tid att vänja mig.
Jag blev lite sjösjuk andra dagen men sedan tog jag ett
åksjukepiller till frukost varje morgon och efter det var
alla tecken på sjösjuka borta. Ju längre veckan gick
desto lättare blev livet ombord på båten. Helt plötsligt
har man fått kära vänner, sjöben, seglat och varit trettio
meter upp i masten. Någon gång under veckan, jag vet inte när,
blev det helt plötsligt svårt med tanken på att veckan skulle
ta slut och att vi alla skulle skiljas åt.

Och nu sitter jag hemma i Sverige och längtar tillbaka.
Tillbaka till vännerna, Malins goda frukost och lunch,
solen, värmen, äventyret, de vackra byarna med smala gränder,
det härliga turkosa vattnet, de vackra vyerna, solnedgångarna
och Kroaternas vänliga mentalitet. Jag måste tillbaka!

En jättestor fördel med att resa på detta sätt (förutom allt
det braiga som räknas upp nedan) är att man hinner se
lite av mycket under en seglingsvecka. Det betyder att
jag vet vilka ställen jag skulle vilja se mer av och därmed
blir det ju enklare att välja destination nästa gång resan
går till Kroatien! Superbra tycker jag!

Har du också lust att resa med More Sailing så erbjuder de
mina läsare att boka 2018 års resa till 2017 års priser om
man bokan innan sista September 2017 och hänvisar till mig.

13995 kr kostar en vecka med More Sailing i Kroatien.
I det priset ingår en hel del så totalt sett är det väldigt prisvärt.
Flyg ingår, likaså transfer mellan flygplatsen och marinan.
Svensk besättning, bränsle, hamnavgifter, en fantastisk
frukost och lunch per dag plus dryck i form av öl, vin, läsk,
juice och vatten samt frukt och snacks. Det enda man
egentligen behöver betala extra är middag på kvällen
och taxi om man vill ta sig någonstans på egen hand.
Sen fanns det ju de som gick till barer och köpte drinkar
på kvällarna, men det är inget jag behöver räkna in i min
budget tack och lov. Dock var kanske mitt glasskonto större
än deras...he he! ;-)

Vill du boka en resa?
Mejla Patrik på boka@moresailing.se
Följ gärna More SailingFacebook också då de lägger ut
sista minuten priser och andra bra erbjudanden där.


Kroatien - Blå Lagunen

Samarbete med More Sailing.

Det finns en plats vid ön Veliki Drvenik som kallas Blå Lagunen.
Det är inte svårt att förstå varför, men egentligen är det inte för
den vackra turkosa färgen i viken utan för det extremt klara vattnet
som platsen är så speciell.

Eftersom Kroatien har stenig kust och det inte är så vanligt med
sandstränder utan stränder och havsbottnar istället ofta består av små
små ljusa stenar så finns det ingen sand som vågorna kan grumla upp.
Detta gör att vattnet blir helt kristallklart och när man ser bottnen
och tror att den bara är ett par meter ner kan den i själva verket
vara 18 meter eller ännu djupare ner istället.

För att få fina bilder fick jag på mig en sorts tyg-sele som man kan
hissas upp i stormasten med och så bar det iväg ungefär 30 meter
upp i den 36 meter höga masten. Härifrån var utsikten hänförande
och växtligheten på havsbottnen såg ut nästan som ett kartmönster.





Långt där nere ligger hon och guppar, vackra Lady Nor,
vårt hem under en vecka, och inte bara besättning och de
andra gästerna blev som gamla goda vänner utan även
hon blev som en kär vän. En vän som jag styrt både
med och utan segel fast jag aldrig gjort något liknande tidigare.
Men det kändes så självklart på något sätt. Det var lite nya
ord som behövde tränas in bara, som att 'lova' och 'styra upp i vind' tex.


Kroatien - Fendersving & Delfiner

Samarbete med More Sailing.

Alla som ville fick göra något som kallas "fendersving".
En fender (puttifrånkorv) knyts fast i ett rep i masten och
samtidigt som båten körs framåt och svänger kraftigt vänster
så svingas man ut över vattnet utanför båtens högra sida.

Här ger skeppare Gustav instruktioner till Julia som är
först ut med att svinga sig ut över det stora blå.


Jag nöjde mig med att dokumentera med kameran, och gissa
om jag är glad att jag gjorde det! Titta på bilderna nedan så
förstår ni varför...


Samtidigt som Julia svingar sig ut så dyker en delfin upp...



...och inte bara EN, jag räknade till minst åtta stycken!


En enda gång tidigare har jag sett vilda delfiner. Det var i
början av 90-talet när jag tåg-/båtluffade och åkte båt mellan
Grekland och Italien. De var två som hoppade högt över
vattenytan, men på längre håll än dessa.

Dessa hoppade inte utan nöjde sig med att lugnt simma
upp till ytan och visa sina ryggar och fenor.


Men jag dör nästan söt-döden när jag inser att minst två av
dem är delfinbebisar! Här simmar de sida vid sida med
sina mammor, och visar sina söta små delfinbebisansikten.


Frågan är om inte detta var resans höjdpunkt för en
djur- och naturälskare som mig?


Efter delfinmötet var det dags för övriga som ville fendersvinga.



Kroatien - Maslinica

Samarbete med More Sailing.

Jag inser att jag har så mycket bilder kvar att visa att det får bli
detta inlägget och tre till från seglingsresan med More Sailing.
Lättare för er att titta igenom inläggen också om jag delar upp dem.

På ön Solta lade vi till i den så kallade "marmorhamnen" i Maslinica.
En tysk man som blivit rik på att tillverka någon del till ett
kretskort i mobiltelefoner (om jag minns rätt), köpte ett slott i
Maslinica, byggde om det till ett hotell med 7 sviter, renoverade
hamnen och köpte upp husen på andra sidan viken och renoverade
upp dem för att utsikten skulle vara fin. Tja, så kan man också göra.
Hans motorbåt låg i hamnen och jag tyckte den såg ut att tillhöra
en kung. Rätt så påkostad om man säger så.

Efter bad och dusch hade vi lite tid på oss innan det var dags
att äta middag och då passade Sara och jag på att gå en liten
promenad. Det var så fint trots att solen just gått ner.


Såg ni hunden på bilden ovan?

Om jag hade varit hund hade jag också velat ha en
egen altan med utsikt över havet och solnedgången!



En vackert rosablommande buske. Nerium Oleander tror jag att de heter.
Min mamma hade en stor sådan som krukväxt när jag var barn.


När Anna och jag var i Kroatien i våras fick lära oss att det tar
ungefär femtio år för en Agave att blomma, och när den blommat
med sin gigantiska blomstängel så vissnar plantan ner och dör.
Ur rotstocken bildas sedan nya plantor som det tar ytterligare 50 år
innan de blommar. I Maslinica fick jag plötsligt syn på ett lite lustigt
"träd" och insåg att det var en blommande Agave. Säkert 6-7 meter hög.
Inte undra på att den dör efter att ha producerat en så mäktig blomma!
Se bild nedan.


Kroatien - Vis - Komiža

Samarbete med More Sailing.

Nu är resan med More Sailing över och vi är hemma i Sverige igen,
men jag har ett par blogginlägg kvar med bilder och tankar från resan att
dela med er så vi kör på med resminnen ett par dagar till :-).

Efter stoppet vid vackra Palmižana styrdes båten mot Ön Vis.
Livet på båten var mer varierat än jag hade trott innan vi
åkte på resan. Jag visste ju att man kunde välja om man
ville lära sig segla eller bara ta det lugnt och sola mm.
Men jag hade någon sorts föreställning om att det fanns risk för
att det skulle kunna bli lite långtråkigt ombord.
Jag hade därför tagit med mig flera böcker som jag tänkt läsa
under resan, men de låg kvar orörda i väskan när jag kom hem.
Alla sysselsatte sig med lite olika saker. Vissa sov under
biminin (soltaket), andra satt där och läste eller bara tittade
ut över öarna vi passerade. Vissa var aktiva i själva seglandet,
och vissa låg på främre däck och solade.
Det gjorde att det kändes aldrig trångt även om utrymmet
är begränsat och vi var 13 personer ombord.

På bilden nedan... Frederick och Jessica tog en tupplur
och var så söta tillsammans att jag var tvungen att hämta
kameran...men Frederick han vakna innan jag tog bilden.


I de andra hamnarna har vi legat vid kaj, men i lilla vackra Komiža
på ön Vis fanns inte den typen av hamn utan vi låg vid boj istället.
När vi sedan skulle in till byn för att äta middag på kvällen så tog
vi en taxibåt.


 Komiža i solnedgång...


Liksom i Palmižana och Hvar hade jag gärna
stannat längre på Vis och i Komiža.
Kanske får det helt enkelt bli en resa till ;-).



Middag åt vi på en hummerrestaurang som var byggd ovanpå vattnet
så de hade nära till råvarorna kan man säga.


Maten tillagades över eller under glödande kol.
Grillmästaren ställde grytan eller ungsformen på den
varma stenhällen och lyfte sedan över en sorts kupa
där kolet sedan skyfflades över så att det blev jämn
värme runt om.


Han behövde inte frysa där han stod och skyfflade kol i alla fall.


Morgonsol över vackra gröna Vis och vi gjorde
oss redo för ännu en dag på havet.